I ett samarbete med SEB berättar jag för Aftonbladet om tankarna och inspirationen bakom konceptet JohnLook.com. Ger även 5 matnyttiga tips om vad som kan vara bra att tänka på när du vill skapa ett starkt koncept för ditt företag. Artikeln läser du här.
Det har en tid talats om design som en integrerad del i produkten.
Nu ser vi i mångt och mycket motsatsen till detta. John Mellkvist, JohnLook.com berättar om detta i samband med Berghs SOCs examensprojekt Berghs Live.
KOMMER FÖRETAG I FRAMTIDEN KUNNA OUTSOURCA HELA SIN DESIGNAVDELNING TILL KUNDEN?
— Det tror jag är att gå för långt. Det kommer alltid behövas specialister. Däremot blir design alltmer en fråga om att skapa förutsättningar för kunden att välja. Det har en tid talats om design som en integrerad del i produkten. Nu ser vi i mångt och mycket motsatsen till detta. Uppdelningen plattform/skal breder ut sig på alltfler områden vilket för kunden innebär fler valmöjligheter eftersom designen kan separeras och blir lättare att hantera.
ÄR DET EN UTOPI OM KUNDEN I SLUTÄNDAN FÅR TOTAL KONTROLL ÖVER UTFORMNINGEN AV EN PRODUKT?
— Kanske inte total kontroll men nära nog. Framtidens design ska inte handla om att göra kunden till designer, utan istället skapa förutsättningar för kunden att göra fördelaktiga val. Eftersom design blivit ett såväl självklart som växande konkurrensmedel har konsumenterna blivit mer designmedvetna vilket tvingar fram fler valmöjligheter. Ett bra mål för vilket företag som helst är att tänka lite som en bättre restaurang där kocken med sin fantasi och talang gör det svårt för gästen att välja fel. Något som inte uppnås av att bara släppa råvarorna i gästens knä.
Så satsa på en bra designmeny!
ÄR DET EN OMÖJLIGHET ATT ALLA KUNDER KAN FÅ SOM DE VILL?
— I en levande konsultprocess är det ofta det eftersom det hela tiden finns öppna val att slåss om.
Om man istället presenterar designen som en välkomponerad meny blir det enklare eftersom kunden
ställs inför ett fullbordat faktum. Givetvis med risken att denne inte väljer något.
NÄR BÖRJADE MAN MÄRKA EN EFTERFRÅGAN FRÅN KUND ATT MEDVERKA I SKAPANDEPROCESSEN?
— Viljan att medverka har nog alltid funnits. Däremot har många skiljeväggar mellan designer och kund rivits på senare år. Jag kan bara utgå från de 15 år jag arbetat, men det är tydligt hur datoriseringen snabbat på skissarbetet och framförallt ökat kundens förväntningar på finish. Kunden får se mer varje gång och blir mer insatt i både kreation och produktion. Dessutom upplever jag en allt större transparens i arbetsprocessen numera med fler pdfer på mail än övertäckta pannåer i konferensrum.
KOMMER VI FÅ EN FRAMTID DÄR ALLA GÅR RUNT MED HELT SKRÄDDARSYDDA PRODUKTER?
— Vi rör oss åt det hållet. Framtvingat av en kollektiv och ökande designmedvetenhet och möjliggjort av uppdelningen plattform och skal. Det skapas mängder av företag som inte bara tillverkar skalet/designen för en viss produktplattform utan som gör det möjligt för kunden att förändra utseendet på ett personligt sätt. Det kan handla om allt från design av Twittersidor till klädsel för IKEA-soffor.
I en längre intervju gjord av designtidskriften Cap & Designs Jonas Mattsson berättar John Mellkvist, grundare av JohnLook.com om idéerna bakom, designen, Diane von Furstenberg-samarbetet och utvecklingen framåt. Artikeln läser du här.
Idag och ett antal måndagar framöver finns JohnLook.com i Scandic Anglais lobby för att kunna hjälpa till med design såsom visitkort, profilprogram och annat som rör grafisk identitet. På plats kan vi både ta emot beställningar och ge råd i ämnet. Välkommen förbi!
PS Cap&Design skriver om aktiviteten här.
För design- och omvärldsbloggen David Report har jag tagit fram 10 handfasta råd för dig som vill skapa ett slagkraftigt varumärke på internet. Läs inlägget här.
Roligt att både Cap&Design och Resumé uppmärksammar vår nya tjänst John Look Tailoring. Dessutom har varumärkestidskriften Brandmanager tagit med JohnLook.com på sin lista kallad ”rekommenderat”.
Har dessutom fått flera förfrågningar om hur fina eller speciella kort vi kan göra. Svaret är enkelt. Du avgör.
När designbranschen pratar form, särskilt grafisk sådan används gärna termer som ”stark”, ”särskiljande” eller ”värdeskapande”. (Jo, jag kommer på mig själv då och då). Dock används nästan aldrig snyggt. Jag frågar mig varför. Vem tjänar på denna beröringsskräck inför något vi alla mår bra av?
Undantagen undantagna, varför måste kommersiell design bli så teknokratisk i vårt land? För det finns nog kulturella inslag här. Något jag blev påmind om för några år sedan när jag arbetade med reklamen för ett knastertorrt svenskt knäckebröd – som ägs av skönhets- och njutningstörstande italienare.
Och så, på en designbyrå i Stockholm, var det dags igen. Det tog bara en dryg halvtimme innan jag fick pricka av kommentaren jag väntat på.
- Vad som är snyggt eller fult är ointressant eftersom det är subjektivt.
Kring ett runt bord diskuterar vi vilken betydelse det grafiska språket haft för våra svenska modeföretag i världen. Ett examensarbete av Robin Dafnäs på Berghs School of Communication med titeln ”10 grafiska profiler inom svenskt mode”.
Materialet inklusive diskussionen kommer senare att resultera i en bok. Vi skärskådar logotyperna hos märken som WESC, Carin Wester, Nakkna, Dagmar och Cheap Monday. Vi deltagare är en brokig skara med det enda gemensamma att vi alla sysslat med modekommunikation i någon form. Trots vår heterogena sammansättning är det som att samtalet knyter sig när vi kommer in på vad vi uppriktigt gillar på pannåerna i rummet.
Varför är det så svårt att tala om vad som är snyggt i professionella designsammanhang? Man aktar sig bevisligen noga för att använda s-ordet. Snyggt är 100 % subjektivt och skönhetsargument måste i mellanmjölkens rike ovillkorligen komma inifrån eller underifrån – aldrig utifrån och ovanifrån. Då blir det snabbt debatt om elitism. En förklaring till problemet finns nog också i den strategitunga branschstrukturen, i vilken ”snyggt” är både kortsiktigt och ostrategiskt. Därför säljs design allt som oftast som långsiktig kapitalvara när alltfler områden skriker efter den goda formens stapelvaror.
Kanske kan vi lösa knuten om vi byter perspektiv? ”Be the best you can be” löd budskapet från rackettillverkaren Prince någon gång på 80-talet. Vid första lyssningen en tämligen ordinär och lagom skrytig reklamtext. Men det är de tre sista orden som gör meningen intressant. Jag tog redan som tioåring till mig insikten om att en Prince-racket inte skulle göra mig till en ny Wilander. Men kanske skulle den hjälpa mig att klå brorsan, som börjat med tennis några år tidigare än undertecknad. Det räckte i alla fall för att hålla motivationen vid liv en längre tid.
Vi borde oftare plocka ner bilden av det snygga från något ouppnåeligt för vissa till en strävan för alla. Om vi lyfter vi fram argument som välbefinnande och att göra det bästa av varje förutsättning får vi enklare att handskas med exempelvis formgivning. Lär av art directorn Hans Brindfors. Jag minns särskilt lanseringen av två (enligt somliga alltför) färgsprakande SAS-plan i mitten av 90-talet. De oroliga kritikerna fick av Hans det lugnande beskedet ”Människan mår bra av färg”. Så. Nu lyfter vi.
För det är inget hokus-pokus utan en mänsklig drift att i mötet med omvärlden vilja framstå i så bra dager som möjligt. Vi städar när gästerna ska komma, vi kammar oss (eller rufsar till oss) inför fotograferingen, vi tar på kostymen inför det viktiga mötet. I kommersiella sammanhang fångas denna starka drift upp av att den enkla råvaran placeras i en mer tilltalande förpackning, eller genom att dina egna möbler ersätts av lite snyggare dito inför försäljningen av din bostad. Snyggt säljer och snyggt får kosta mer – även om snyggt inte behöver kosta mer. Argument som är strategiska nog om du frågar mig.
Åter till bordsdiskussionen om den snygga eller fula logotypen. Är det troligt att en formgivare skulle utforma exempelvis en logotyp i strid mot sin medfödda talang för god form? Knappast. Att då säga att snyggt är ointressant är snarare en försvarsmekanism på samma sätt som en politiker kan gömma sin egen moral bakom ett byråkratiskt beslut. Att inte blotta sin egen smak skapar en luftspalt mellan formgivare och alster som lindrar smällen om någon, i värsta fall kunden, inte skulle se storheten i vad som kommer ut. Det är ett sätt att till uppdragsgivaren säga ”det här är vad du rationellt sett behöver, oavsett vad du tycker”.
Jag kan således förstå varför argumentet används, men jag köper det inte. Om det är något vi behöver mer av så är det just subjektiv estetik med rak rygg och fast hand från de som kan och vågar. Fler formgivare som står på sig med sin goda smak. Och då inte nödvändigtvis med utgångspunkten att världen ska bli snyggast. Men så snyggt som möjligt.
har blivit inbjuden att medverka i en diskussion på designbyrån Embrink på tisdag kväll om svenska modevarumärken. Robin Dafnäs har i sitt slutprojekt på Berghs valt att analysera några framgångsrika svenska modevarumärken, bland andra WESC, Merde! och Cheap Monday. Frågeställningen handlar bland annat om hur vägvinnande den grafiska identiteten varit för dessa företag och hur relationen ser ut mellan grafik och kläder. Diskussionen publiceras i en bok tillägnad detta projekt som kommer ges ut av Arvinius Förlag. Mer info kommer.
