Jag hörde en gång vår store designguru Lars Hall beklaga sig i en matvarubutik för SVT:s ’Bästa Formen”. Han våndades över att trenden just nu tycks vara att göra förpackningar så fula som möjligt. Varför kan utvecklingen överhuvudtaget upplevas så som han beskriver? Min egen analys landar ganska tvärsäkert i att det är ängslan för att inte vara – just det – unik. God form är inget hokus pokus utan handlar om någon slags harmoni. Dock tycks många företag resonera som att ”det är bättre att vara konstig så att man blir igenkänd”. I takt med att konsumentens inflytande stärks är jag övertygad om att vi kommer att se en bred attitydsvängning här – kanske rentav en rejäl rekyl – från det som skriker till det som attraherar.