Ett statusföremål var länge något dyrt. Något som stod på en piedestal i butiken att tråna efter. Den stod där länge eftersom få hade råd med den. Om en statuspryl med det gamla tankesättet är som en romersk staty så är den nya statusprylen som ”gubben i lådan” – något oväntat och kul som plötsligt dyker upp en kort stund för att sedan försvinna igen. Det är alltså inte längre ett ouppnåeligt pris som gör en produkt spännande. I en tid av inte bara en eller ett par mediala strömningar pågående samtidigt, är det viktigare att visa att du kan sortera ut det som är verkligt intressant och hinna konsumera detta. Ett exempel kan vara att hinna köpa (och orka köa för) något från Hennes & Mauritz designersamarbeten – eller alla andra sådana – som bara finns under begränsad tid. Svårigheten idag är således att hinna vara i takt med samtiden, snarare än att ha råd att vara det. Det handlar om att vara smart.

Om det tidigare har varit viktigt för oss att vara rika eller framgångsrika, är framförallt just smarta vi vill känna oss för närvarande. Den som förr jobbade mycket kunde ofta ursäktas med framgång. Idag känns det lite osmart att ha för mycket övertid; hälsan, familjen, kan han inte delegera? etcetera. Att köra en stor bil var en härlig känsla till för inte så länge sedan. Idag känns det…osmart (Jag talar tyvärr av egen erfarenhet). Liksom alla andra beteenden som förbrukar vår miljö. Framgången för Smart Car är ingen slump utan en nästan cynisk flirt med denna attitydsvängning, som handlar om mycket mer än bränslesnåla, lättparkerade bilar. En sund utveckling på många vis.